Lika, men ändå så olika.  
Kort kan man sammanfatta den finska gayfilmen A Moment in the Reeds (Stunder i vassen) från 2017 på det sättet. De båda männen har så mycket gemensamt, men förutsättningarna  är ändå så totalt olika. 

Finska Leevi (Janne Puustinen) har flytt sitt hemland och militärtjänstgöringen och lever sen fem år tillbaka ett bohemiskt liv som litteraturstudent i Paris, hans drömmar stad. Han har många vänner och lever ett lyckligt liv. Tillfälligt besöker han Finland för att hjälpa sin pappa renovera för att sälja sommarhuset, vackert beläget vid en sjö. 

Tareq (Boodi Kabbanihar också flytt militärtjänstgöring, men tvingats fly och lämna sin familj i krigets Syrien. Hans resa är lång genom Europa och han utnyttjas, som han skriver det. Så småningom landar han efter en lång och farlig resa i Europas utkant, Finland. Han känner sig ensam med dåliga förutsättningar att komma in i det finska samhället. För att ta sig ur ensamheten börjar han ta jobb som snickare, trots att han är välutbildad arkitekt, och även han kommer ut till skogen för att under några dagar hjälpa till att rusta fritidshuset. 

Detta är Mikko Mäkeläs debutfilm. Den är långsamt berättad, och oerhört poetisk och stämningsfull. De båda männen bygger och målar inte särskilt mycket. De pratar, badar, åker bil och har sex. Och jag måste säga att sexscenerna är något utöver det vanliga, heta, sensuella och otroligt snyggt filmade. Starten må vara långsam, inte alls i samma tempo som många nya filmer, där det ska pang på rödbetan på en gång. Men berättelsen är värd att vänta på.  

Boodi Kabbani sticker verkligen ut som Tareq. Detta är hans långfilmsdebut, men det lär inte vara den sista filmroll. Han skiner som skådespelare genom hela filmen. Och visst ligger rollen nära honom, eftersom han kom till Finland som flykting 2014.

Janne Puustinen spelar lågmält och vackert, som blir lätt degraderad i ålder när han möter sin envise och upptagna far. Den buttra pappan är inte med mycket, men blir en symbol för det finska som de båda har så svårt med, fullt av fördomar, kärva möten och landsortsbornas intolerans. 

De båda männen vann tillsammans ”Bästa skådespelare” vid Nordic International Film Festival i New York, så sent som i november 2018. Priset kunde inte Boodi hämta eftersom han inte tillåts att resa in i USA.  

En lite rolig detalj är att filmen är översatt till finlandsvenska. Det gör filmupplevelsen mer poetisk, tycker jag. Se den. Du kommer inte att ångra dig.  

Filmslutet diskuteras på en del queera filmforum. Jag vet inte riktigt om jag har någon stark åsikt om det. Slutet är vad det är. Men vad tycker du?

//OG

A MOMENT IN THE REEDS

Klicka här för att se filmen